I'm so sick of this
Nu vill jag bara dö! Egentligen inte, men jag är så trött på allt skit med benet. Men idag är det dan före dan. Operation imorgon (Y). Är lite rädd faktiskt, inte bara för att sövas men också hur ärren kommer bli och om de kanske hittar något mer fel än det med menisken.
Man märker så tydligt vilka människor som är omtänksamma och hjälpsamma när man är "handikappad" som jag är, går på kryckor och sånt. Hade ett jävla helvette i skolan i måndags, den timmen jag var där men utan Sara skulle det varit tusen gånger värre. Vid tillfällen som nu tänker man så mycket mer på hur mycket människor tänker på en, eller om dom endast tycker man är dryg för man inte kan hoppa tillräckligt snabbt på kryckorna. Mamma har varit så snäll de senaste dagarna och skulle inte klara mig utan henne, tillskillnad från pappa som endast tycker jag är jobbig.
Tack Mamma<3