Jossssan

Varför fastna vid en buske när det finns många träd i skogen? Det var ungefär så  ett talesätt gick som min morfar använde tydligen. Smart, men så otroligt svårt.

Jag visste inte att det skulle kännas såhär, som att man bara vill spy och slita ur sitt hjärta så det inte ska göra ont längre. Min mage gör revolt mot mig och jag har svårt att få i mig någonting som innehåller energi. Ramlösorna står oöppnade i kylen för ovanlighetens skull...det här är inte jag!
Går dagens natt tillbringades bland annat med tvn på, kollade på ett program om brottsligheten i Philadelphia, kunde inte sova.

Undra om morgondagen blir bättre? Blir det lättare dag för dag, vecka för vecka eller månad för månad? Jag hoppas verkligen dag för dag, för min egen skull.